Hur jag slapp förlåta det oförlåtliga

När jag nu målar vitt överallt inne, och snön singlar ner och gör detsamma utanför i natten ser jag det... vad det handlar om för mig... jag märker ord och tänker i färgångorna... blev plötsligt riktigt orolig för att jag verkar kunna förlåta precis vad som helst... det kändes inte helt okej faktiskt... men jag förlåter inte... sorry... jag är bara ruggigt bra på att försonas..... Försonas med personer... eller tanken.... eller saker som skett... och det känns mycket bättre än att förlåta... som känns lite ensidigt... eller något någon måste be om kanske.. Ja nu är här vitt... alla väggar utom en, och jag har lyckats med åtminstonne två, tre oförlåtliga försoningar under de senaste månaderna. Känns märkligt lätt nu efteråt :P

Försoning: är när personer, organisationer eller länder som bråkar blir sams igen. Ordet betecknar en genuin återvunnen samhörighet, inte bara att bråket upphör. Det kan också ge tillfälle att återupprätta sin heder. (wikipedia)

Förlåtelse: är att tillge något, att avstå från att tillräkna sig något eller någon, att låta allt vara gott igen eller att man låter sig blidkas och efterskänker straffet för ett brott eller en synd... (wikipedia)