Männen i mina kvarter...
För några år sedan gjorde jag ett val, det fick sina konsekvenser, som alla val... den som jag då valde finns någon helt annanstans nu... & den jag inte valde såg jag idag... sittandes i en frisér-salong i mitt kvarter... jag vinkade å fortsatte på den promenad som jag & min vän precis hade påbörjat. Vet inte hur länge vi gick, men när jag kom tillbax gick jag ensam till konsum & köpte glass... när jag kom ut ur butiken tog jag en omväg hem... måste bara gå förbi där en gång till... han satt kvar därinne & jag tog ett djupt andetag & tog tag i dörren...
*
När jag kom ut på min gata igen vände jag mej om, vinkade & skrattade mot K... han stod därinne med en guldring på fingret. Det hade faktiskt gått fler år än jag trott. Han var gift nu & kunde säga några kära meningar på finska... vi hade mer att säga varandra idag än då för flera år sedan när vi mest var blyga & rodnade... jag fick en liten vacker historia & några svar...
*
Det är najs att släntra vidare när man har fått vinka...
4 kommentarer:
Jag har länge vandrat i dina kvarter... men du har aldrig vinkat...!
Så länge jag inte vinkat så finns jag kvar... om du säger hej så kanske jag stannar till !
Vilket kanontips! jag som kan vara så trög när det gäller att kommunicera. Vinkadet är ju optimalt, har bara inte tänkt på det. Inga direkta krav, men väldigt trevligt. Kan kanske leda till..ja vad vet jag? Ska genast börja vinka.
Bra Stina! Man kan vinka både "hej" & "hej då"... beror på va man känner.. jag ska själv vinka mycke mer !
Skicka en kommentar